Inte riktigt mig själv
I vanliga fall så brukar jag hålla sånt här till mig själv men idag orkar jag inte hålla tyst och spela glad. Det har skitit sig rejällt i skolan, eller egentligen inte.
Men jag är trasig inombords, att ha extremt höga kvar på sig själv samtidigt som jag har både dyslexi och dysxalkeli funkar inte speciellt bra.
Tyvärr har jag kört på i hur många år som helst utan att tänka på det.
Jag har aldrig tänkt på hur jag mår utan bara vart jag vill komma.
Som nu har lett till att jag har haft tanken på att hoppa av skolan.
Efter en utskällning av en av mina närmaste kommpisar och peep talk med en av mina lärare, så har jag bestämt mig att gå kvar.
Dock kommer jag förmodlogen få en veckas ledighet av skolan för att "villa" upp mig eller vad man kan kalla det.
Eller det handlar väl mer om att jag ska hitta mit självförtroende igen.
Jag måste acceptera mina "handikap" och lyssna på min kropp (vilket jag aldrig varit bra på).
I alla fal så längtar jag extremt till maj nu, datumen för Glasgow resan med karaten har kommit. Kommer åka och bo med Anna och Fotini. Det kommer bli så jävla kul!
